Sitter och kikar på Let's Dance, och förundras över hur TV4 alltid lyckas styla de som är med i olika programm med likadan dödskallehalsband (eller kanske samma?!). Idag är det hon Isabelle i juryn som har ett likadant hallsband som Laila Bagge haft i idol, Jessica Almenäs och hon gamla jury medlemmen i Let's dance har också haft det. Jag undrar varför de alltid kör likadant halsband med jämna mellanrum..?

Intressant. 

Kostar helt sjukt mycket pengar..

Jens Byggmark tog silver (det vet nog alla redan).

Men jag ville mest bara säga att jag tycker att Jeanette Hargin, expertkomentatorn i tv4, hon är FRUKTANSVÄRT tråkigt! Alltså karisma är inte hennes grej, sen är hon klädd som jag vet inte vad. Styling hade hon lätt behövt också. Hennes kommentarer kanske är bra, men man orkar inte lyssna på en människa som inte har något vettigt att säga. Gulligull mot alla som åker alpin vm, alltför oprofessionell tycker jag. Dessutom har jag lagt märke till att hon gäspar ganska ofta rakt ut i tv:n..  

Det låter negativt men faktis så byter jag kanal när hon pratar..

Solen skiner ute och vädret verkar helt fantastiskt! 

men det var inte därför jag skriver, utan jag vill dela med mig av den här hemska artikel jag hittade på Aftonbladet innan: http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article8547463.ab

Att en 6-åring blir så mobbad i skolan att han får sparkar, slag och blir hotat med kniv ska verkligen inte ens kunna hända, som barn ska man få testa på att göra som man vill och vuxna ska stå där och stötta så gott det går. Gillar man nagellack och balett ska inte det vara grunden för mobbing (ååh jag blir så arg). Barn som mobbar så små barn borde man seriöst kunna stänga av i från skolor. Att dessutom skolan ignorerar föräldrarna gör inte saken bättre. Nej fy fan om jag vart lärare och jobbat på den skolan, jag hadå då minsan inte stått ut. Nej, nu jobbar vi för bättre skolor i Sverige!

Mycket och länge har jag funderat på det här med alla skjutningar i Malmö. Jag kan inte förstå varför man ens skulle kunna komma på tanken att göra det. Vad är det för typ av person som skulle kunna gömma sig i buskar och skjuta mot människor med invandrarbakgrund. Man måste ju vara seriöst sjuk i huvvet om man gör något sådant här. Man sätter ju skräck i alla. Till och med jag är lite skraj för att visstas ute i nattetid i Malmö nu även om jag inte är där så ofta. Men på nåt vis så blir det ju hela tiden mörkare allt tidigare för var kväll som går.

Det gör kanske förhoppningsvis att galningen blir mer våghalsig och dumdristig, så polisen kan ta han. (Tidningarna säger att det är en han så man får väl tro på det).

Undra hur man ska förhindra att något sådant här skulle kunna hända igen?

Jag drömde i natt att hela skolan och allt som jag gjort i ett helt år var förgäves och att det inte betydde någonting eftersom jag hade kommit fram till att jag inte alls vill jobba inom skolan.

Det kändes helt konstigt att vakna upp, nästan som en ny människa kände jag mig. Jag funderar på om drömmen ville säga mig något eller om det enbart var en oro som jag känt den senaste tiden att jag slagit in på fel spår. Men det tror jag inte är sant egentligen.. jag har nog bara inte lust att plugga heltid i 2½ år till, utan jag vill ut och jobba igen, tjäna mina egna pengar och inte känna mig bunden till plugg, plugg och plugg.

Tänk om jag ångrar mig om 5 år? Vad gör man då? =O
/Em

Nu är det SOMMAR! På riktigt! Äntligen! Som jag längtat!! :)
Spenderat dagen med att pressa lite tillsammans med Sofie i solen och njuta av att det är varmt ute. Har bränt mig lite på ryggen men det kan det vara värt för en skön dag i solen. Dessutom har jag ätit sallad och känt mig nyttig hela dagen, så jag är nöjd om man kan säga så.

Inte heller har jag oroat mig ett dugg för tentan, känner att det finns inte så mycket att oroa sig för. Eftersom jag ändå inte vet vilka frågor som kommer, eller vilka böcker som är bäst att läsa eller stycken. Då spelar det för mig inte direkt någon större roll att plugga på nåt som inte går att styra över. Den enda skillnaden är väl att man lyckas skriva sin tenta kanske två timmar fortare, men å andra sidan de som pluggar som bara den kommer sitta och nojja sig efteråt med och undra om de kanske skrev fel, eller rätt. Medans jag känner att då kan jag lägga det åt sidan sen får det liksom gå som det vill, 15 arbetsdagar efter tentan är ju ändå Midsommarafton. Vilket i sig kan vara lite komiskt, men jag hoppas att vi får resultatet innan.

Dessutom fyller min gamla morfar 75 idag. Grattis till honom :)
/Em

Var några dagar sen jag skrev. Nästan en vecka till och med, men det gör inte så mycket tror jag. Ingen som direkt funderar på vart jag tagit vägen om jag inte uppdaterar jätteregelbundet (som typ 27ggr om dan). Men jag är inte typen som orkar sånt  längenden. Min blogg får nog vara lite mer då och då när jag har lust. Fast det märks väll.

Helgen var bra, helt underbar faktiskt. Bästa på länge :) Men jag ska akta mej för chips i framtiden, har fått världens finnutbrott på ena kinden.. And i blame "the chips" ^^

Hade en dålig dag igår och en ännu sämmre dag i förrgår. Eller ja dom var väl helt acceptabla tills jag kom hem och insåg hur trött jag verkligen var och hur irriterande människor kan vara på en skala utan att egentligen inte göra något alls. Ibland behöver jag nog bara var ifred utan att någon pratar med mej.. Eller jag har vant mej vid att ha det så nu, svårt att vänja sej bort med de då. Men det är nog bra att det finns personer som pratar med mej ändå även om jag är på urkasst humör. Man blir lite mer tacksam mot dom som verkligen är där då :) Tack för att ni finns och orkar med en grinig Em ibland.

Juste ja min fundering jag hade igår:
Man kan ju inte se sig själv utifrån, med andras ögon så jag gick och funderade på de här när jag gick hem efter att jag varit och handlat igår.
Om du inte kände mej liksom, skulle du se mej i mängden om vi passerade varandra på stan?
Vore intressant med lite svar :P

Det är när mörkret omsluter en, när man sitter i en säng alldeles ensam som man inser att man är själv där i mörkret. Det är rätt psykiskt tungt, en lördag. Dom flesta andra dagar i veckan reflekterar man inte över de för då jobbar man och är trött när man funderar på att gå och lägga sej. Jag kom ifs redan och tänka på det innan när jag satt och gameade lite för mej själv, eftersom det inte var nån annan online.

Det är ensam att vara mej, att vara en person som pratar om väldigt mycket, men stänger ännumer inne. Som en sa till mej en gång: "Om inte du hade din blogg skulle du bli så depprimerad att du går sönder". Kanske är det så, kanske är det mitt sätt att kommunicera med mej själv, genom att låta andra läsa och bedömma mej utefter vad jag skriver. Jo, så är det nog.

Jag sitter här och funderar på vad jag fick höra tidigare ikväll. Det är ord som jag borde lyssnat på för länge sedan. Men som jag valt att blunda för, för det gör för ont att veta att det är nog det närmaste sanningen jag kan komma. Jag vill inte de, jag vill leva i min illusion. I min lilla fantasi om att "...en dag så kanske.." Men ja, livet är ju konstigt och har outgrundliga vägar. Så jag har ju aldrig hoppats seriöst på nåt, bara hoppats lite en gång eller kanske två gånger lite mer än jag borde.. numera bara i det tysta för mej själv.

Lyssna på sorgsna ballader hjälper inte, men det gör jag ändå.

Man står där på jobbet, och lyssnar med ett halvt öra på radionyheterna, när det man är mest intresserad av är vad som händer i OS, så man ösnkar ju hela tiden att nyheterna ska vara slut fort så man inte missar något viktigt.

Men så hör man det där man inte vill höra ändå: helt onödiga saker som händer, folk som spränger uteställen i luften, personer som skjuter på varandra och idioter som går omkring med luftgevär mitt i stan! Hur och vad tänker man med? Varför göra ett så dramatiskt statement? Seriöst, jag förstår inte varför man ska slå ihjäl varandra för att få det man vill ha, för hur i helvete får man det man vill ha ifrån en död person? Idiotiskt.
Varför kan man inte lösa issues som normala personer? Det är ju inte direkt genomtänkt att skjuta ihjäl nån, det hjälper oftast nog inte mot problemen. Nästan så att det borde jämföras med att man inte ska gå och lägga sej om man är osams med någon, problemet som är tar man ju bara med sig till morgonondagen och då är ju saken antagligen rätt många gånger värre, för då har man legat hela natten och ältat.

Nej nu blev jag trött på världen. Ska gömma mej i bubblan tills imorrn.

Jag kom på en sak.
Exakt hur hittar man en person som förstår ett problem, utan att man behöver prata om de. Finns där när man som minnst tror att man behöver de. Lyssnar när man tjatar om ingenting, inte tjatar på en att man ska berätta om sina problem även om man inte vill och kan sitta tyst och bara liksom hjälpa till att "titta ut i ingenstans"?

Man hittar kanske de i den person som man är kär i och som man vill vara tillsammans med. Men i så fall har jag ett jätteproblem:
Jag passar inte ihop med någon, hur gör jag då?

Det är överallt och ingenstans.

Livet, verkligheten och jag. Vilket håll ska jag gå på? Vilken riktning är den är den rätta?
Det är något som jag alltid har funderat på och alltid kommer att fundera över.
Jag kommer nog aldrig någonsin få reda på vad som är rätt och fel val, det är nitar som var och en själv måste gå på för att hitta sej själva. För att på något vis finna ut vem man är. Jag vet vad jag är och när jag är och jag vet mycket väl hur jag fungerar i olika situationer. Och hur jag stänmger av känslor. Det har jag lärt mej nu. Hur man ignorerar saker och ting.
Jag är stark, och på vissa sätt känner jag mej bäst med. Japp, vissa saker gör att jag är bäst.

Ah well, where to start?
Att jobba på H&M suger. Fast det vet väl till och med killen som är chef där om att jag tycker. Men ändå går jag dit, för jag vill ha min lön. Och jag har inte så mycket annat till val liksom. Så imorrn får jag bita i det sura äpplet och sega mej till jobbet. Hoppas på att man slipper stå och vika kläder åtta timmar om dagen i alla fall.

Sitter här i mina funderigar, ska jag förklara vilken ångest jag har eller inte. Hur jag inte kan sova på nätterna pågrund av alla tankar fram och tillbaka? Nej altså jag tror inte det är någon idé för att de som vet de vet, och egentligen så vill jag bara komma in på högskolan nu. Jag vill ha och behöver possitiv förändring i mitt liv. Och det kommer jag få snart, tror jag.

Har bestämt att jag inte ska fundera för mycket. Du får ta steget, du får engagera dej. Jag finns här, och du vet hur jag känner. Men behandla mej inte som att du inte skulle veta, eller som att du tror att jag kan leva med vad som helst. Det sa du själv.

Nu ska jag strax kolla på finalen i EM. Hoppas på att Spanien vinner. Håller tummarna för Spanien i alla fall. Vill inte att tysklnad ska vinna, vore lite jobbigt då.

Funderar på att ta en veckas semster. Vem vill åka på restresa med mej?

Jag är totalt helt utsliten. Jag orkar inte mer. Jag är trött, förkylld och mår skit. Känner mej stressad och vet inte riktigt åt vilket håll jag ska gå. Vill inte jobba imorrn. Ska inte jobba imorrn är UTA. Men kanske får uppdrag imorrn. Men jag kommer inte orka lära mej nåt nytt. Jag kommer inte orka engagera mej. I just wan't to give up and quit.
För just nu finns det ingen bra anledning att inte göra de.

Irene tror att det är vädret. Jag tror lite att det kanske beror på de, men jag är nog mer övertygad om att det beror på en hel massa andra olika saker med. Jag är trött på personer som är för nyfikna, som frågar jämt och lite till, som att hela mitt privatliv är allmän beskådan och till allmänt vetande som man bara kan gå omkring och prata med alla andra om. Desstuom är jag trött på personer som säger att dom finns där men sen inte gör de för dom vill eller har inte lust att höra på vad man har och säga, utan bara försöker skämta bort det som om det vore ingenting. Where is the real support when i need it? Kom inte och säg att du vill ställa upp om du ändå inte vill höra.

Visa sej att blogg.se håller på att flytta alla konton när jag ska blogg. yay.. not -.-

Saker och ting är lagda på is tills vidare. Mitt liv är komplicerat ändå. Så skit samma liksom. Sagt och gjort är som sagt sagt och gjort. Kan inte göra saker och ting mer tydliga för alla. Och vill inte det heller. Nu ska jag fokusera på annat.. typ hur jag ska må bra i min själ, alldeles på egen hand liksom, för mår jag bra så orkar jag hjälpa alla andra runt omkring som kanske vill och behöver ha lite lyssningshjälp eller annat.

Rock Im Park was awesome i den bra betydelsen ^^ Ångrar definitivt inte att jag följde med. Behövde de, hade nog vart och blivit helt fel med så mycket annat med om jag inte gjort det, så jag är nöjd. Allt runt omkring var bra, enda nackdelen är väl att jag har blivit förkylld nu då.
Bilder finns i alla fall på http://M-et.bilddagboken.se
Sen är det bara att kolla på datumen 5-9 juni 2008 =D


Och ja juste ja, Grattis till Sveriges 0-2 seger igår =D

Brused heart - mycket vackert sätt att beskriva nåt på och väldigt målande när man inte kan säga att det är krossat direkt.

Alla har vi rätt att behandlas med respekt och bli älskade. Bli älskade av dom som vi tycker om, på samma sätt som vi älskar dom. Känna att det är lika från bådas sidor och inte på nåt vis varken känna sej åsido satt eller osynlig. Det är viktigt för varje individ i sej att få känna sej sedd och lyssnad på. Det är oerhört viktigt i en relation. Dessutom är det minnst lika viktigt att kunna ta en diskussion som att föra en i relationen. Vad det än är för en realtion. När man tar en disskusion ska båda personera lyssna och den ena inte bara säga: "Jaja, det blir nog bra ska du se" som om man var en mindre vetande person av någon anledning. Att säga så till en människa som tar upp något med en person som den ser som ett problem, det är att nedvrädera en persons åsikter och tankar. Det är att hoppa sparka och stampa på den personen känslor, tyckande och tänkande. Det är kränkande, dessutom så är det manipulativt och jävligt att inte bry sej. Fastna i sina egna gamla fotspår. Det är farligt. Gör man de måste man nog tänka om, gör man de måste man ändra på nåt fast i sitt liv. Kanske byta jobb, eller flytta.. Vad vet jag.

Det jag vet är i alla fall att man verkligen inte ska ta skit. Är man med om något sånt här måste man försöka vara stark i sej självt och tro på det man kämpar för. Ibland måste man till och med ta till så drastiska metoder som att skapa distans. Distans som går att ta på; dvs flytta. Kanske inte långt, men tillräckligt för att det ska kännas. Visa att man verkligen menar alvar och visa att man först och främst finns och vill bli sedd.

Och som jag sa tidigare idag:
"hur ska han kunna visa att han älskar sin dotter, om han inte kan visa att han älskar dej?"
Det är ingen mening med att gå runt problemet i stora cirklar. Fokusera, välj rätt tillfälle (om de går) sen gör du vad som krävs för att få honom att förstå att man behöver mer än ord och sms. Man behöver det fysiska, mer påtagliga med. Det mysiga. Det gör vi alla. Trotts värmen utomhus!

You go get it, Darling! Jag tror på dej och jag vet att om du bara sätter ner foten ordentligt så löser allt sej till det bästa. Därför tillägnar jag allt det här till dej! <3

It freaks me out, att jag är lugn. Läskigt lugn.. Saker och ting går min väg nu; känns som att det bara en tidsfråga tills ja sitter hemma i köket hos pappa och gråter ut mina sorger. Gråter ut för att jag valde fel väg en än gång, och han bara suckar och undrar varför han fick en dotter som inte pallar en motgång eller två. Fast egentligen handlar det väl inte om de, utan på vilket sätt saker och ting går fel snarare.
Men ja som sagt nu ser allt mycket possitivt och bra ut, och jag är glad :)

She had found the sails, for the following night
The town, for her, was getting way too small
She promised to be mine
Forever, ... for that one night...

Moments, passion, small defeats
Concealed emotions, found in me
"You gave life to a brand new me..."

På sätt och vis så säger de här två verserna så mycket, fast ändå inget alls. Strong emotions. Och när man hör dom vill man bara dra på högsta volym och bara försvinna. I en värld som beskriver allt så mycket bättre än den värld man redan lever i. Tänk om saker och ting var enkla? Tänk om man inte var så rädd för att såra människor eller säga vad man tycker.. Man borde vara mycket starkare i sej själv än man är och jag borde verkligen börja tro på mej själv.
/M

Det beskriver rätt bra vad jag har funderat på idag. Jag fick frågan vad jag menade med det; jag svarade att det var min hemlighet. Och ja på sätt och vis är det de, på sätt och vis inte.
Jag har tänkt på massa konstiga saker idag. Men mycket handlar om framtid, om drömmar jag en gång hade, men suget som jag tappat. Det känns som att jag helt och hållet tappat drivkraften det målmedvetna som jag vet är där om jag verkligen bestämt mej. Och det är inte där, så då vet jag varken ut eller in eller vad som är upp och ner. Det känns lite som mär mna gick ut gymnasiet och inte hade jobb och inte visste vart man skulle ta vägen. Typ. Jag känner just nu att jag skulle vilja hitta rätt och sådär, men det går inte.. Försöker leta efter det, men jag hittar inget. Vet inte vad jag ska göra.
Det mest mysko är att jag går omkring och är superglad ändå, så jag är ju egentligen inte deppig för att jag inte vet vad jag vill. Det bara är konstigt.

Sen finns det så mycket tankar som snurrar i huvudet som jag inte kan sätta ord på. Inte ens nerskrivna i en blogg eller på ett papper, för det går inte. Men det är sånt som händer. Får låta det bero och se vad time will tell liksom.

Det är alltid mycket som går att avsluta sådär. Med "time will tell". Det är ett bra uttryck. :)

If i ever get the chance im gonna take it.
If i ever find out what im suppsoe to do, ill do it.
Whenever know any answer to all my questions i will share it.
/M

Well, jag har suttit här hemma hos min pappa i en vecka. Eller ja.. jag har ju gjort en massa saker och så så jag har ju inte suttit still i en hel vecka, men jag har varit här ute i alla fall. Det har varit lite smådrygt till och från, men ändåså nu när dom kommer hem om en stund så har jag ingen lust att träffa dom. Vill inte vara social, vill inte träffa folk i allmänhet, vilket känns lite udda. För i normala fall är jag inte en antisocial person eller hur man nu ska uttrycka de. Men jag har fått en släng av den så kallade "emo-sjukan" tror jag. Jag är väldigt emotionell, precis som jag skulle vara i hormonell gugning (om de nu finns nåt som heter så). Så på sätt och vis har det varit väldigt skönt att ha en hel vecka för sej självt i ett stort hus.
Hursomhelst..
Jag satt och grät igår. Jag satt och funderarde på vad jag ska göra och hur jag ska göra och hur jag vill ha de. Men jag kom inte fram till ett skit om jag ska vara helt ärlig. Jag är inte ens sugen på att plugga till lärare längre. Känner mej helt omotiverad innan jag ens börjat och det känns inte riktigt som att det skulle vara den mest lyckade starten jag haft på något överhuvudtaget.
Va sjutton gör man då?
Var hittar man drivkraften i mej igen?
I wan't something but i dont know what it is, how do i find that out?

Och jag har suttit och funderat på hur människor tänker i eftermiddag. Men jag kan inte förstå. Varför inte bara vara enkla och säga som det är, typ "Ja jag tycker om." eller "Nej jag vill inte."
Hur svårt kan det vara liksom, dessutom betyder nej ofta nej. (Kände att jag behövde skriva de där).
Och jaaa, tjejer tänker kanske konstigt. Men det handlar nog mer om att dom är tjejer och många verkar ha en bit svårt med dära att vara 100% ärliga. I vissa fall spelar de ingen roll. Men i vissa fall gör det liksom ont. Det gör ont att bli sviken ett förtroende som man faktiskt gett någon. Men det spelar verkligen ingen roll det är över ett år sen nu. Jag mår kanske bra ibland, i alla fall.
/M

Japp, jag tror verkligen att jag tänker för mycket. Jag gör det jag säger till alla andra att sluta göra: ältar saker. Men jag gör det tyst för mej själv, när jag ska sova och när jag står och gör inget på jobbet typ. Men det är illa nog om man säger så. För det gör mej inte till en mer rofylld person dirket. Men å andra sidan så hur ska jag nånsin få nån rättsida på hur saker och ting fungerar om jag inte funderar ut det själv? Kan ju ifs fråga den det berör men det gör inte det lika roligt. Jag gillar på sätt och vis att lägga ner mycket tanke kraft på att funderar själv. Och det mesta slutar i ord här eller för mej själv. Eller långa brev till "den berörda personen" som den aldrig kommer få läsa ever, eftersom det oftast slutar med att jag slänger dom, men jag har ialla fall fått ner saker och ting på papper och då ser jag det mer objektivt för då känns det inte lika påtagligt längre när man läser igenom det. Och det är bra på sitt sätt :)

Fast vissa saker ska jag inte fundera så mycket på utan bara låta dom bero och se vad som händer. Eller ja, det var den uppfattningen jag fick när jag pratade med Irene. Hon är bra hon.. Tiden får läka alla sår sa hon, vilket var det klokaste jag hört idag tror jag. Det kändes bra att höra de. Dessutom får det mej att känna att jag är stark, som pallar ta det mesta just nu. Och det mår man bra av att känna.

Nu ska jag äta mina favoritnötgodisar, sen ska jag nog kolla på lite tv :)
Återkommer med mer tankar och funderingar framöver, relationer är intressant ^^
/M:et

Först och främst kan jag ju då meddela att jag har flyttat min blogg, eller snarare lagt ner "M:et"-bloggen. Den vart bara så krånglig, så jag gav liksom upp typ. Skapade en ny här, eller ja, ny och ny.. har tydligen vart medlem här ett tag, men inte skrivit nåt. Jaja, är man seg så är man ^^

Hursomhelst, så har jag ägnat helgen åt att fundera, fundera och se utifrån på hur männsikor reagera i olika situationer. Det är lite intressant faktiskt. Jag har kollat på the O.C och ja såklart, det är en tv serie, men det hindrar en ju inte att funderar på hur människor fungerar i realtioner. Att saker och ting kan vara så komplicerade; känslor är nog det mest komplicerade som finns. Att på sätt och vis sitta och "se på utifrån" som man gör när man kollar på drama serier, det är rätt skönt. Känna att det finns människor som har det sju gånger värre än en själv. Även om det i vissa fall verkar vara extrem. Men antagligen finns det männsikor som har det lika jobbigt i verkliga livet. Så vad sitter man egentligen och kollar på? Varför sitter man där och kollar? Varför gillar man att skratta åt andras olycka liksom?
Jag har passat på att bilda mej en egen teori nu när jag inte har haft så mycket annat att göra, jag tror att det känns bra att se att det finns männsikor som har det värre än en själv, fast samtidigt så plågar man sej själv genom att kolla och inse att det finns så många saker som påminner om ens eget liv när det kommer till dom bra sakerna. Men det är inte bara nu i helgen som jag har tänkt på detta, jag har gått och funderat på allt detta sen det tog slut mellan mej och Rappen. För det var något som jag verkligen ville skulle fungra men som gick åt helvete. Och även om det finns orsaker och man skyller ofta ifrån sej själv så kommer alltid dom dära tankarna tillbaka på ett eller annat sätt.. Inte gör det saken bättre att jag kan använda hela dan när jag viker kläder på H&M till att fundera ännu mera. Inser alltför ofta att jag saknar någon att prata med..
Egentligen borde jag kanske inte lägga ner alltför mycket tankekraft på vad som skulle kunnat göras för att ändra att saker och ting blev som det blev. Egentligen var det nog bara meningen att det inte skulle fungerar, ödet tog liksom saken i egna händer och bestämde att det inte skulle funka. Så thats it, orka tänka mer på varför (inte för att jag kommer sluta men ändå).

Sitter och funderar på om det är något mer som jag borde tillägga, men det tror ja inte. Inte just nu i alla fall. Har ägnat en hel natt och dag åt att hitta ett bra sätt att formulera mej på. Kanske trampar jag någon på tårna när jag skriver som jag gör. Mest troligt gör jag någon illa, men den personen som skulle ta illa vid sej skulle antagligen lägga ner alltför mycket tankekraft och misstolka som vanligt. Så varför funderar jag ens på vem jag sårar. Im doing that anyway. Don't take it to hard.

/M:et