Sitter och kikar på Let's Dance, och förundras över hur TV4 alltid lyckas styla de som är med i olika programm med likadan dödskallehalsband (eller kanske samma?!). Idag är det hon Isabelle i juryn som har ett likadant hallsband som Laila Bagge haft i idol, Jessica Almenäs och hon gamla jury medlemmen i Let's dance har också haft det. Jag undrar varför de alltid kör likadant halsband med jämna mellanrum..?

Intressant. 

Kostar helt sjukt mycket pengar..

Jens Byggmark tog silver (det vet nog alla redan).

Men jag ville mest bara säga att jag tycker att Jeanette Hargin, expertkomentatorn i tv4, hon är FRUKTANSVÄRT tråkigt! Alltså karisma är inte hennes grej, sen är hon klädd som jag vet inte vad. Styling hade hon lätt behövt också. Hennes kommentarer kanske är bra, men man orkar inte lyssna på en människa som inte har något vettigt att säga. Gulligull mot alla som åker alpin vm, alltför oprofessionell tycker jag. Dessutom har jag lagt märke till att hon gäspar ganska ofta rakt ut i tv:n..  

Det låter negativt men faktis så byter jag kanal när hon pratar..

Solen skiner ute och vädret verkar helt fantastiskt! 

men det var inte därför jag skriver, utan jag vill dela med mig av den här hemska artikel jag hittade på Aftonbladet innan: http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article8547463.ab

Att en 6-åring blir så mobbad i skolan att han får sparkar, slag och blir hotat med kniv ska verkligen inte ens kunna hända, som barn ska man få testa på att göra som man vill och vuxna ska stå där och stötta så gott det går. Gillar man nagellack och balett ska inte det vara grunden för mobbing (ååh jag blir så arg). Barn som mobbar så små barn borde man seriöst kunna stänga av i från skolor. Att dessutom skolan ignorerar föräldrarna gör inte saken bättre. Nej fy fan om jag vart lärare och jobbat på den skolan, jag hadå då minsan inte stått ut. Nej, nu jobbar vi för bättre skolor i Sverige!

Mycket och länge har jag funderat på det här med alla skjutningar i Malmö. Jag kan inte förstå varför man ens skulle kunna komma på tanken att göra det. Vad är det för typ av person som skulle kunna gömma sig i buskar och skjuta mot människor med invandrarbakgrund. Man måste ju vara seriöst sjuk i huvvet om man gör något sådant här. Man sätter ju skräck i alla. Till och med jag är lite skraj för att visstas ute i nattetid i Malmö nu även om jag inte är där så ofta. Men på nåt vis så blir det ju hela tiden mörkare allt tidigare för var kväll som går.

Det gör kanske förhoppningsvis att galningen blir mer våghalsig och dumdristig, så polisen kan ta han. (Tidningarna säger att det är en han så man får väl tro på det).

Undra hur man ska förhindra att något sådant här skulle kunna hända igen?

Jag drömde i natt att hela skolan och allt som jag gjort i ett helt år var förgäves och att det inte betydde någonting eftersom jag hade kommit fram till att jag inte alls vill jobba inom skolan.

Det kändes helt konstigt att vakna upp, nästan som en ny människa kände jag mig. Jag funderar på om drömmen ville säga mig något eller om det enbart var en oro som jag känt den senaste tiden att jag slagit in på fel spår. Men det tror jag inte är sant egentligen.. jag har nog bara inte lust att plugga heltid i 2½ år till, utan jag vill ut och jobba igen, tjäna mina egna pengar och inte känna mig bunden till plugg, plugg och plugg.

Tänk om jag ångrar mig om 5 år? Vad gör man då? =O
/Em

Nu är det SOMMAR! På riktigt! Äntligen! Som jag längtat!! :)
Spenderat dagen med att pressa lite tillsammans med Sofie i solen och njuta av att det är varmt ute. Har bränt mig lite på ryggen men det kan det vara värt för en skön dag i solen. Dessutom har jag ätit sallad och känt mig nyttig hela dagen, så jag är nöjd om man kan säga så.

Inte heller har jag oroat mig ett dugg för tentan, känner att det finns inte så mycket att oroa sig för. Eftersom jag ändå inte vet vilka frågor som kommer, eller vilka böcker som är bäst att läsa eller stycken. Då spelar det för mig inte direkt någon större roll att plugga på nåt som inte går att styra över. Den enda skillnaden är väl att man lyckas skriva sin tenta kanske två timmar fortare, men å andra sidan de som pluggar som bara den kommer sitta och nojja sig efteråt med och undra om de kanske skrev fel, eller rätt. Medans jag känner att då kan jag lägga det åt sidan sen får det liksom gå som det vill, 15 arbetsdagar efter tentan är ju ändå Midsommarafton. Vilket i sig kan vara lite komiskt, men jag hoppas att vi får resultatet innan.

Dessutom fyller min gamla morfar 75 idag. Grattis till honom :)
/Em

Var några dagar sen jag skrev. Nästan en vecka till och med, men det gör inte så mycket tror jag. Ingen som direkt funderar på vart jag tagit vägen om jag inte uppdaterar jätteregelbundet (som typ 27ggr om dan). Men jag är inte typen som orkar sånt  längenden. Min blogg får nog vara lite mer då och då när jag har lust. Fast det märks väll.

Helgen var bra, helt underbar faktiskt. Bästa på länge :) Men jag ska akta mej för chips i framtiden, har fått världens finnutbrott på ena kinden.. And i blame "the chips" ^^

Hade en dålig dag igår och en ännu sämmre dag i förrgår. Eller ja dom var väl helt acceptabla tills jag kom hem och insåg hur trött jag verkligen var och hur irriterande människor kan vara på en skala utan att egentligen inte göra något alls. Ibland behöver jag nog bara var ifred utan att någon pratar med mej.. Eller jag har vant mej vid att ha det så nu, svårt att vänja sej bort med de då. Men det är nog bra att det finns personer som pratar med mej ändå även om jag är på urkasst humör. Man blir lite mer tacksam mot dom som verkligen är där då :) Tack för att ni finns och orkar med en grinig Em ibland.

Juste ja min fundering jag hade igår:
Man kan ju inte se sig själv utifrån, med andras ögon så jag gick och funderade på de här när jag gick hem efter att jag varit och handlat igår.
Om du inte kände mej liksom, skulle du se mej i mängden om vi passerade varandra på stan?
Vore intressant med lite svar :P

Det är när mörkret omsluter en, när man sitter i en säng alldeles ensam som man inser att man är själv där i mörkret. Det är rätt psykiskt tungt, en lördag. Dom flesta andra dagar i veckan reflekterar man inte över de för då jobbar man och är trött när man funderar på att gå och lägga sej. Jag kom ifs redan och tänka på det innan när jag satt och gameade lite för mej själv, eftersom det inte var nån annan online.

Det är ensam att vara mej, att vara en person som pratar om väldigt mycket, men stänger ännumer inne. Som en sa till mej en gång: "Om inte du hade din blogg skulle du bli så depprimerad att du går sönder". Kanske är det så, kanske är det mitt sätt att kommunicera med mej själv, genom att låta andra läsa och bedömma mej utefter vad jag skriver. Jo, så är det nog.

Jag sitter här och funderar på vad jag fick höra tidigare ikväll. Det är ord som jag borde lyssnat på för länge sedan. Men som jag valt att blunda för, för det gör för ont att veta att det är nog det närmaste sanningen jag kan komma. Jag vill inte de, jag vill leva i min illusion. I min lilla fantasi om att "...en dag så kanske.." Men ja, livet är ju konstigt och har outgrundliga vägar. Så jag har ju aldrig hoppats seriöst på nåt, bara hoppats lite en gång eller kanske två gånger lite mer än jag borde.. numera bara i det tysta för mej själv.

Lyssna på sorgsna ballader hjälper inte, men det gör jag ändå.

Man står där på jobbet, och lyssnar med ett halvt öra på radionyheterna, när det man är mest intresserad av är vad som händer i OS, så man ösnkar ju hela tiden att nyheterna ska vara slut fort så man inte missar något viktigt.

Men så hör man det där man inte vill höra ändå: helt onödiga saker som händer, folk som spränger uteställen i luften, personer som skjuter på varandra och idioter som går omkring med luftgevär mitt i stan! Hur och vad tänker man med? Varför göra ett så dramatiskt statement? Seriöst, jag förstår inte varför man ska slå ihjäl varandra för att få det man vill ha, för hur i helvete får man det man vill ha ifrån en död person? Idiotiskt.
Varför kan man inte lösa issues som normala personer? Det är ju inte direkt genomtänkt att skjuta ihjäl nån, det hjälper oftast nog inte mot problemen. Nästan så att det borde jämföras med att man inte ska gå och lägga sej om man är osams med någon, problemet som är tar man ju bara med sig till morgonondagen och då är ju saken antagligen rätt många gånger värre, för då har man legat hela natten och ältat.

Nej nu blev jag trött på världen. Ska gömma mej i bubblan tills imorrn.

Jag kom på en sak.
Exakt hur hittar man en person som förstår ett problem, utan att man behöver prata om de. Finns där när man som minnst tror att man behöver de. Lyssnar när man tjatar om ingenting, inte tjatar på en att man ska berätta om sina problem även om man inte vill och kan sitta tyst och bara liksom hjälpa till att "titta ut i ingenstans"?

Man hittar kanske de i den person som man är kär i och som man vill vara tillsammans med. Men i så fall har jag ett jätteproblem:
Jag passar inte ihop med någon, hur gör jag då?

Det är överallt och ingenstans.

Livet, verkligheten och jag. Vilket håll ska jag gå på? Vilken riktning är den är den rätta?
Det är något som jag alltid har funderat på och alltid kommer att fundera över.
Jag kommer nog aldrig någonsin få reda på vad som är rätt och fel val, det är nitar som var och en själv måste gå på för att hitta sej själva. För att på något vis finna ut vem man är. Jag vet vad jag är och när jag är och jag vet mycket väl hur jag fungerar i olika situationer. Och hur jag stänmger av känslor. Det har jag lärt mej nu. Hur man ignorerar saker och ting.
Jag är stark, och på vissa sätt känner jag mej bäst med. Japp, vissa saker gör att jag är bäst.

Ah well, where to start?
Att jobba på H&M suger. Fast det vet väl till och med killen som är chef där om att jag tycker. Men ändå går jag dit, för jag vill ha min lön. Och jag har inte så mycket annat till val liksom. Så imorrn får jag bita i det sura äpplet och sega mej till jobbet. Hoppas på att man slipper stå och vika kläder åtta timmar om dagen i alla fall.

Sitter här i mina funderigar, ska jag förklara vilken ångest jag har eller inte. Hur jag inte kan sova på nätterna pågrund av alla tankar fram och tillbaka? Nej altså jag tror inte det är någon idé för att de som vet de vet, och egentligen så vill jag bara komma in på högskolan nu. Jag vill ha och behöver possitiv förändring i mitt liv. Och det kommer jag få snart, tror jag.

Har bestämt att jag inte ska fundera för mycket. Du får ta steget, du får engagera dej. Jag finns här, och du vet hur jag känner. Men behandla mej inte som att du inte skulle veta, eller som att du tror att jag kan leva med vad som helst. Det sa du själv.

Nu ska jag strax kolla på finalen i EM. Hoppas på att Spanien vinner. Håller tummarna för Spanien i alla fall. Vill inte att tysklnad ska vinna, vore lite jobbigt då.

Funderar på att ta en veckas semster. Vem vill åka på restresa med mej?

Jag är totalt helt utsliten. Jag orkar inte mer. Jag är trött, förkylld och mår skit. Känner mej stressad och vet inte riktigt åt vilket håll jag ska gå. Vill inte jobba imorrn. Ska inte jobba imorrn är UTA. Men kanske får uppdrag imorrn. Men jag kommer inte orka lära mej nåt nytt. Jag kommer inte orka engagera mej. I just wan't to give up and quit.
För just nu finns det ingen bra anledning att inte göra de.

Irene tror att det är vädret. Jag tror lite att det kanske beror på de, men jag är nog mer övertygad om att det beror på en hel massa andra olika saker med. Jag är trött på personer som är för nyfikna, som frågar jämt och lite till, som att hela mitt privatliv är allmän beskådan och till allmänt vetande som man bara kan gå omkring och prata med alla andra om. Desstuom är jag trött på personer som säger att dom finns där men sen inte gör de för dom vill eller har inte lust att höra på vad man har och säga, utan bara försöker skämta bort det som om det vore ingenting. Where is the real support when i need it? Kom inte och säg att du vill ställa upp om du ändå inte vill höra.

Visa sej att blogg.se håller på att flytta alla konton när jag ska blogg. yay.. not -.-

Saker och ting är lagda på is tills vidare. Mitt liv är komplicerat ändå. Så skit samma liksom. Sagt och gjort är som sagt sagt och gjort. Kan inte göra saker och ting mer tydliga för alla. Och vill inte det heller. Nu ska jag fokusera på annat.. typ hur jag ska må bra i min själ, alldeles på egen hand liksom, för mår jag bra så orkar jag hjälpa alla andra runt omkring som kanske vill och behöver ha lite lyssningshjälp eller annat.

Rock Im Park was awesome i den bra betydelsen ^^ Ångrar definitivt inte att jag följde med. Behövde de, hade nog vart och blivit helt fel med så mycket annat med om jag inte gjort det, så jag är nöjd. Allt runt omkring var bra, enda nackdelen är väl att jag har blivit förkylld nu då.
Bilder finns i alla fall på http://M-et.bilddagboken.se
Sen är det bara att kolla på datumen 5-9 juni 2008 =D


Och ja juste ja, Grattis till Sveriges 0-2 seger igår =D

Brused heart - mycket vackert sätt att beskriva nåt på och väldigt målande när man inte kan säga att det är krossat direkt.

Alla har vi rätt att behandlas med respekt och bli älskade. Bli älskade av dom som vi tycker om, på samma sätt som vi älskar dom. Känna att det är lika från bådas sidor och inte på nåt vis varken känna sej åsido satt eller osynlig. Det är viktigt för varje individ i sej att få känna sej sedd och lyssnad på. Det är oerhört viktigt i en relation. Dessutom är det minnst lika viktigt att kunna ta en diskussion som att föra en i relationen. Vad det än är för en realtion. När man tar en disskusion ska båda personera lyssna och den ena inte bara säga: "Jaja, det blir nog bra ska du se" som om man var en mindre vetande person av någon anledning. Att säga så till en människa som tar upp något med en person som den ser som ett problem, det är att nedvrädera en persons åsikter och tankar. Det är att hoppa sparka och stampa på den personen känslor, tyckande och tänkande. Det är kränkande, dessutom så är det manipulativt och jävligt att inte bry sej. Fastna i sina egna gamla fotspår. Det är farligt. Gör man de måste man nog tänka om, gör man de måste man ändra på nåt fast i sitt liv. Kanske byta jobb, eller flytta.. Vad vet jag.

Det jag vet är i alla fall att man verkligen inte ska ta skit. Är man med om något sånt här måste man försöka vara stark i sej självt och tro på det man kämpar för. Ibland måste man till och med ta till så drastiska metoder som att skapa distans. Distans som går att ta på; dvs flytta. Kanske inte långt, men tillräckligt för att det ska kännas. Visa att man verkligen menar alvar och visa att man först och främst finns och vill bli sedd.

Och som jag sa tidigare idag:
"hur ska han kunna visa att han älskar sin dotter, om han inte kan visa att han älskar dej?"
Det är ingen mening med att gå runt problemet i stora cirklar. Fokusera, välj rätt tillfälle (om de går) sen gör du vad som krävs för att få honom att förstå att man behöver mer än ord och sms. Man behöver det fysiska, mer påtagliga med. Det mysiga. Det gör vi alla. Trotts värmen utomhus!

You go get it, Darling! Jag tror på dej och jag vet att om du bara sätter ner foten ordentligt så löser allt sej till det bästa. Därför tillägnar jag allt det här till dej! <3