Var jag otlydlig på nån nivå? fanns det på nåt vis en enda förkling till att jag gjort fel? Jag tror inte jag har det. Jag tror inte att jag gjort nåt annorlunda. Jag vet då inte vad som orsakat de.
Allt handlar om känslor som jag inte kan besvara, om känslor som finns där som jag antaglien aldrig kommer tala om för någon, och det finns tveksamma känslor som inte riktigt går att stoppa in i ett fack. Jag kan förstå vissa känslor, men jag kan inte göra nåt åt dom. Förtränga dom och låtsas att allt är bra, det är det vanliga. Men hur ska man reagera på saker som personer släpper ner som en kalldusch, saker man trodde var över; känslor man trodde man hade lagt bakom sej. En riktig kalldusch.

Va fan ska jag säga? Jag vill bara sätta mej ner och gråta, gråta som när ja va 12, men vem ska trösta? Vem tar hand om mej när ja faktiskt inte orkar mer? För jag tror jag har insett min begränsning. Så länge saker inte handlar om mej personligen kan ja lyssna komma med råd och ha bra idéer till det mesta. Men så fort det handlar om mej, så fungerar ingenting. Det mesta blir fel och jag vet inte vad jag ska göra åt det.

Dessutom tror jag att allt har sin grund i vad som hände när ja var liten, i vad som hände med mamma. Skillsmässan, hoten, bråken och ansvaret på mej. Som inte borde ha funnit men som jag tog på mej för att jag är den jag är, jag löser saker och ting, jag tar tag i problem. Så länge inte jag är centrum, för jag orkar inte. Det är liksom lättare att vara personen som står utanför och ser på, än att vara personen som faktist får hjälpen. Jag ber inte om hjälp, för jag tror inte jag vill ha nån. Jag vill bara ha någon som lyssnar på mej när jag måste prata. Och just nu finns ingen.

Nu ska jag sova tror ja, för det behöver ja efter ungefär fyra veckors riktigt dålig sömn.
Dessutom måste man ju va trevlig på jobbet. -.-
/M:et

Well, idag har jag stått i tystnaden på H&M och funderat, på vad jag ska göra till sommaren och hösten. Jag vill verkligen plugga, så det tänker jag göra. Och jag vill göra de i Örebro, så då ska de bli så, men ändå känns det så ovisst på nåt sätt. Men jag brukar ju nå dom mål jag verkligen sätter upp så förhoppningsvis ska det gå vägen, eller hur? :)

Ja, som sagt är på H&M nu igen, sen två veckor tillbaka. Och det är inte bra, men det funkar och det är ju huvudsaken. Står i returen och viker kläder. Jag förstår inte hur dom som jobbar där år ut och år in står ut verkligen. Vad gjorde dom innan mp3:n fanns? Med tanke på att man måste vara nästan knäpptyst när man står där och viker. Snackar man får man tillsägelser i alla fall. Så, hur sjutton klarar dom det? Det är nog något som jag aldrig kommer att förstå tror jag.

Annars så har det varit en bra måndag.  Löning och allt. Och dessutom så har mina skor gått sönder så ja måste köpa nya, haha :P Och lilla jag tycker det är jättekul att köpa skor :D Så det ska jag bland annat göra imorrn =)
Men nu ska jag redigera lite bilder tror ja ^^
/M:et

Ja, min relations fundering går väl vidare. Men ja ska nog inte tjata så mycket om dom här.

Det blåste igår, massa. Är hemma hos pappa just nu, och strömmen var borta och massa sånt. Inte för att det gör så mycket men det är inte kul att vara i ute i skogen när det blåser. Känns lite läskigt. Men det är ju många saker som är läskiga egentligen :P

Och helt random funderar jag på att byta ut lite av min garderob och ändra lite på min klädstil. Får se vad som händer och hur det blir, än så länge är det bara funderingar ^^ är så sjukt shoppingsugen, ingen som vill erbjuda sej att följa med? :P

Nej nu ska jag ta och fundera lite mer på vad livet kan erbjuda en halvgalen person som lilla mej ^^
/M

Japp, jag tror verkligen att jag tänker för mycket. Jag gör det jag säger till alla andra att sluta göra: ältar saker. Men jag gör det tyst för mej själv, när jag ska sova och när jag står och gör inget på jobbet typ. Men det är illa nog om man säger så. För det gör mej inte till en mer rofylld person dirket. Men å andra sidan så hur ska jag nånsin få nån rättsida på hur saker och ting fungerar om jag inte funderar ut det själv? Kan ju ifs fråga den det berör men det gör inte det lika roligt. Jag gillar på sätt och vis att lägga ner mycket tanke kraft på att funderar själv. Och det mesta slutar i ord här eller för mej själv. Eller långa brev till "den berörda personen" som den aldrig kommer få läsa ever, eftersom det oftast slutar med att jag slänger dom, men jag har ialla fall fått ner saker och ting på papper och då ser jag det mer objektivt för då känns det inte lika påtagligt längre när man läser igenom det. Och det är bra på sitt sätt :)

Fast vissa saker ska jag inte fundera så mycket på utan bara låta dom bero och se vad som händer. Eller ja, det var den uppfattningen jag fick när jag pratade med Irene. Hon är bra hon.. Tiden får läka alla sår sa hon, vilket var det klokaste jag hört idag tror jag. Det kändes bra att höra de. Dessutom får det mej att känna att jag är stark, som pallar ta det mesta just nu. Och det mår man bra av att känna.

Nu ska jag äta mina favoritnötgodisar, sen ska jag nog kolla på lite tv :)
Återkommer med mer tankar och funderingar framöver, relationer är intressant ^^
/M:et

Först och främst kan jag ju då meddela att jag har flyttat min blogg, eller snarare lagt ner "M:et"-bloggen. Den vart bara så krånglig, så jag gav liksom upp typ. Skapade en ny här, eller ja, ny och ny.. har tydligen vart medlem här ett tag, men inte skrivit nåt. Jaja, är man seg så är man ^^

Hursomhelst, så har jag ägnat helgen åt att fundera, fundera och se utifrån på hur männsikor reagera i olika situationer. Det är lite intressant faktiskt. Jag har kollat på the O.C och ja såklart, det är en tv serie, men det hindrar en ju inte att funderar på hur människor fungerar i realtioner. Att saker och ting kan vara så komplicerade; känslor är nog det mest komplicerade som finns. Att på sätt och vis sitta och "se på utifrån" som man gör när man kollar på drama serier, det är rätt skönt. Känna att det finns människor som har det sju gånger värre än en själv. Även om det i vissa fall verkar vara extrem. Men antagligen finns det männsikor som har det lika jobbigt i verkliga livet. Så vad sitter man egentligen och kollar på? Varför sitter man där och kollar? Varför gillar man att skratta åt andras olycka liksom?
Jag har passat på att bilda mej en egen teori nu när jag inte har haft så mycket annat att göra, jag tror att det känns bra att se att det finns männsikor som har det värre än en själv, fast samtidigt så plågar man sej själv genom att kolla och inse att det finns så många saker som påminner om ens eget liv när det kommer till dom bra sakerna. Men det är inte bara nu i helgen som jag har tänkt på detta, jag har gått och funderat på allt detta sen det tog slut mellan mej och Rappen. För det var något som jag verkligen ville skulle fungra men som gick åt helvete. Och även om det finns orsaker och man skyller ofta ifrån sej själv så kommer alltid dom dära tankarna tillbaka på ett eller annat sätt.. Inte gör det saken bättre att jag kan använda hela dan när jag viker kläder på H&M till att fundera ännu mera. Inser alltför ofta att jag saknar någon att prata med..
Egentligen borde jag kanske inte lägga ner alltför mycket tankekraft på vad som skulle kunnat göras för att ändra att saker och ting blev som det blev. Egentligen var det nog bara meningen att det inte skulle fungerar, ödet tog liksom saken i egna händer och bestämde att det inte skulle funka. Så thats it, orka tänka mer på varför (inte för att jag kommer sluta men ändå).

Sitter och funderar på om det är något mer som jag borde tillägga, men det tror ja inte. Inte just nu i alla fall. Har ägnat en hel natt och dag åt att hitta ett bra sätt att formulera mej på. Kanske trampar jag någon på tårna när jag skriver som jag gör. Mest troligt gör jag någon illa, men den personen som skulle ta illa vid sej skulle antagligen lägga ner alltför mycket tankekraft och misstolka som vanligt. Så varför funderar jag ens på vem jag sårar. Im doing that anyway. Don't take it to hard.

/M:et