Först och främst kan jag ju då meddela att jag har flyttat min blogg, eller snarare lagt ner "M:et"-bloggen. Den vart bara så krånglig, så jag gav liksom upp typ. Skapade en ny här, eller ja, ny och ny.. har tydligen vart medlem här ett tag, men inte skrivit nåt. Jaja, är man seg så är man ^^

Hursomhelst, så har jag ägnat helgen åt att fundera, fundera och se utifrån på hur männsikor reagera i olika situationer. Det är lite intressant faktiskt. Jag har kollat på the O.C och ja såklart, det är en tv serie, men det hindrar en ju inte att funderar på hur människor fungerar i realtioner. Att saker och ting kan vara så komplicerade; känslor är nog det mest komplicerade som finns. Att på sätt och vis sitta och "se på utifrån" som man gör när man kollar på drama serier, det är rätt skönt. Känna att det finns människor som har det sju gånger värre än en själv. Även om det i vissa fall verkar vara extrem. Men antagligen finns det männsikor som har det lika jobbigt i verkliga livet. Så vad sitter man egentligen och kollar på? Varför sitter man där och kollar? Varför gillar man att skratta åt andras olycka liksom?
Jag har passat på att bilda mej en egen teori nu när jag inte har haft så mycket annat att göra, jag tror att det känns bra att se att det finns männsikor som har det värre än en själv, fast samtidigt så plågar man sej själv genom att kolla och inse att det finns så många saker som påminner om ens eget liv när det kommer till dom bra sakerna. Men det är inte bara nu i helgen som jag har tänkt på detta, jag har gått och funderat på allt detta sen det tog slut mellan mej och Rappen. För det var något som jag verkligen ville skulle fungra men som gick åt helvete. Och även om det finns orsaker och man skyller ofta ifrån sej själv så kommer alltid dom dära tankarna tillbaka på ett eller annat sätt.. Inte gör det saken bättre att jag kan använda hela dan när jag viker kläder på H&M till att fundera ännu mera. Inser alltför ofta att jag saknar någon att prata med..
Egentligen borde jag kanske inte lägga ner alltför mycket tankekraft på vad som skulle kunnat göras för att ändra att saker och ting blev som det blev. Egentligen var det nog bara meningen att det inte skulle fungerar, ödet tog liksom saken i egna händer och bestämde att det inte skulle funka. Så thats it, orka tänka mer på varför (inte för att jag kommer sluta men ändå).

Sitter och funderar på om det är något mer som jag borde tillägga, men det tror ja inte. Inte just nu i alla fall. Har ägnat en hel natt och dag åt att hitta ett bra sätt att formulera mej på. Kanske trampar jag någon på tårna när jag skriver som jag gör. Mest troligt gör jag någon illa, men den personen som skulle ta illa vid sej skulle antagligen lägga ner alltför mycket tankekraft och misstolka som vanligt. Så varför funderar jag ens på vem jag sårar. Im doing that anyway. Don't take it to hard.

/M:et