Det beskriver rätt bra vad jag har funderat på idag. Jag fick frågan vad jag menade med det; jag svarade att det var min hemlighet. Och ja på sätt och vis är det de, på sätt och vis inte.
Jag har tänkt på massa konstiga saker idag. Men mycket handlar om framtid, om drömmar jag en gång hade, men suget som jag tappat. Det känns som att jag helt och hållet tappat drivkraften det målmedvetna som jag vet är där om jag verkligen bestämt mej. Och det är inte där, så då vet jag varken ut eller in eller vad som är upp och ner. Det känns lite som mär mna gick ut gymnasiet och inte hade jobb och inte visste vart man skulle ta vägen. Typ. Jag känner just nu att jag skulle vilja hitta rätt och sådär, men det går inte.. Försöker leta efter det, men jag hittar inget. Vet inte vad jag ska göra.
Det mest mysko är att jag går omkring och är superglad ändå, så jag är ju egentligen inte deppig för att jag inte vet vad jag vill. Det bara är konstigt.

Sen finns det så mycket tankar som snurrar i huvudet som jag inte kan sätta ord på. Inte ens nerskrivna i en blogg eller på ett papper, för det går inte. Men det är sånt som händer. Får låta det bero och se vad time will tell liksom.

Det är alltid mycket som går att avsluta sådär. Med "time will tell". Det är ett bra uttryck. :)

If i ever get the chance im gonna take it.
If i ever find out what im suppsoe to do, ill do it.
Whenever know any answer to all my questions i will share it.
/M

Well, jag har suttit här hemma hos min pappa i en vecka. Eller ja.. jag har ju gjort en massa saker och så så jag har ju inte suttit still i en hel vecka, men jag har varit här ute i alla fall. Det har varit lite smådrygt till och från, men ändåså nu när dom kommer hem om en stund så har jag ingen lust att träffa dom. Vill inte vara social, vill inte träffa folk i allmänhet, vilket känns lite udda. För i normala fall är jag inte en antisocial person eller hur man nu ska uttrycka de. Men jag har fått en släng av den så kallade "emo-sjukan" tror jag. Jag är väldigt emotionell, precis som jag skulle vara i hormonell gugning (om de nu finns nåt som heter så). Så på sätt och vis har det varit väldigt skönt att ha en hel vecka för sej självt i ett stort hus.
Hursomhelst..
Jag satt och grät igår. Jag satt och funderarde på vad jag ska göra och hur jag ska göra och hur jag vill ha de. Men jag kom inte fram till ett skit om jag ska vara helt ärlig. Jag är inte ens sugen på att plugga till lärare längre. Känner mej helt omotiverad innan jag ens börjat och det känns inte riktigt som att det skulle vara den mest lyckade starten jag haft på något överhuvudtaget.
Va sjutton gör man då?
Var hittar man drivkraften i mej igen?
I wan't something but i dont know what it is, how do i find that out?

Och jag har suttit och funderat på hur människor tänker i eftermiddag. Men jag kan inte förstå. Varför inte bara vara enkla och säga som det är, typ "Ja jag tycker om." eller "Nej jag vill inte."
Hur svårt kan det vara liksom, dessutom betyder nej ofta nej. (Kände att jag behövde skriva de där).
Och jaaa, tjejer tänker kanske konstigt. Men det handlar nog mer om att dom är tjejer och många verkar ha en bit svårt med dära att vara 100% ärliga. I vissa fall spelar de ingen roll. Men i vissa fall gör det liksom ont. Det gör ont att bli sviken ett förtroende som man faktiskt gett någon. Men det spelar verkligen ingen roll det är över ett år sen nu. Jag mår kanske bra ibland, i alla fall.
/M

Jaha, då var det Skärtorsdag. Tiden går fort och påsken är väldigt tidig i år. Måste erkänna att det börjar bli lite drygt nu hemma hos pappa, men man får väl stå ut.

Ikväll blir de Girlsnight med Sandra och Milana, de ska bli kul :) Ska laga mat, dricka vin och spela spel :D

Annars så händer det väl inte så mycket på några andra fronter. Det är lika konstigt som vanligt, vet inte riktigt vad som är upp eller ner i min värld just nu, men vad spelar de för roll. Orka tänka på sej själv för tillfället. Engagera mej i nått annat är vad jag antagligen ska göra.

Nej ska återgå till att leka geek igen, är så trött på de men ändå.
/M

Oj, en sån dag. Sjukskrven är jag.. inte så kul, men det funkar. hoppas det går över tills nästa fredag bara. Pallar inte vara hemma mer än så.

Harl yckats ha storgräl med papi med.. Den person jag sökte stöd hos var inte nykter och talade om massa saker jag visste och egentligen fortfrande inte är kapabel att hantera. Pappa sa till mej att jag verkar instabil, och ja sa till honom varför. Han vart jätteförvånad. Men ja.. Ibland är sanningen inte den man tror.

Saknar värme, närhet och nån att mysa med. Gief please.
/M

Hmm, hela den här dagen är konstig. Jag åkte hem ifrån Kumla och kände mej oerhört ensam. Jag kom hem till en tom och stökig lägenhet, och kände hopplöshet. Syrran kom förbi och jag kände mej ensam i hennes sällskap. Dvs, jag känner mej väldigt ensam jämt och hela tiden. Det är konstigt, har liksom mått bra och vart mej själv massa den senaste tiden. Inte gjort så väldigt mycket konstiga saker i alla fall. Eller ja, inga saker jag gör är ju konstiga om man ser de från min synvinkel, men andra tycker säkert det.

Nej allt är bara wierd och jag vet inte vad jag ska göra. Kanske är man bara trött efter en helkväll på krogen och så. Kanske är det djupare.
/M

Långa konversationeri natten, långa inte alltför komplicerade förklaring om hur det är att vara Emelie och varför och hur man påverkas av saker som har hänt och på vilket sätt det gör en till den människa man är idag. Det var mycket intressant och kändes bra att snacka om. Tack.

Nu sitter ja här på tåget, påväg till Kumla (låter inte så kul kanske) men jag får komma bort ett dygn umgås med folk som jag kan skratta med. Vilket jag ser som massa possitivt. Och inte behöver ja ha känslan av att vara otillräcklig och inte orka, ör här behöver ja inte bry mej som sånna saker, det kan ja lämmna över till andra tillsvidare. Orka känna sej vuxen hela tiden. Som ja sa innan idag; "Jag har insett att jag inte vill ha barn än, men om det nu mot förmodan skulle hända får man ställa in sej på de då. Men jag är nog inte redo för ansvaret." Fick i alla fall den känslan när ja träffade Sandra och underbara söta lilla Wilma. Hon var söt och liten så man kunde gå sönder i princip.

Nej nu ska jag jag hjälpa syrran med hennes dator på nåt vänster.
/M:et