Långa konversationeri natten, långa inte alltför komplicerade förklaring om hur det är att vara Emelie och varför och hur man påverkas av saker som har hänt och på vilket sätt det gör en till den människa man är idag. Det var mycket intressant och kändes bra att snacka om. Tack.

Nu sitter ja här på tåget, påväg till Kumla (låter inte så kul kanske) men jag får komma bort ett dygn umgås med folk som jag kan skratta med. Vilket jag ser som massa possitivt. Och inte behöver ja ha känslan av att vara otillräcklig och inte orka, ör här behöver ja inte bry mej som sånna saker, det kan ja lämmna över till andra tillsvidare. Orka känna sej vuxen hela tiden. Som ja sa innan idag; "Jag har insett att jag inte vill ha barn än, men om det nu mot förmodan skulle hända får man ställa in sej på de då. Men jag är nog inte redo för ansvaret." Fick i alla fall den känslan när ja träffade Sandra och underbara söta lilla Wilma. Hon var söt och liten så man kunde gå sönder i princip.

Nej nu ska jag jag hjälpa syrran med hennes dator på nåt vänster.
/M:et