Det är väldigt sällan som jag skriver numera. Skriver nog mest bara för mej själv. Vet inte om jag vill skriva något egentligen. Jag har en bloggdipp period atm, eller så är det för att jag känner att så många saker är bra..

Samtidifigt som det är så många saker som för tillfället i skrivandets stundgör att jag är ledsen. Men det går nog över snart, jag  gillar inte att vara sån här så det borde ju bli ändring på de tycker jag nog allt.

För er som inte redan vet så har minh katt Limmet, rymt, försvunnit.. kanske till och med blivit påkörd, jag vet inte. Tror inte heller att jag egentligen vill veta. Jag gråter över henne nästan varje kväll. Jag saknar henne så mycket. <3

det var allt för mej just nu, återkommer väl nån dag.

Sitter här och väntar på att den stora pre patchen till wrath of the lich king i wow ska installeras.. Känns som att det tar en hel evighet. Men men, har gått till 6% på ungefär 20 min. Ska väl vara glad för det lilla ändå. Snart kommer jag ju ändå få lite annat att göra.

Har känt mej helt konstig och nedstämd idag. Fast jag är och har varit glad liksom. Har kommit i vågor typ. Så jag pratade med Sigrid, hon insisterade på att hon skulle "heala" mej imorgon efter jobbet. Jag vet inte om jag tror på de, men för att vara snäll och så, så får hon väl göra de då. (Ibland gör jag verkligen konstiga saker, men jag återkommer med rapport om de imorgon). Bestämde mej efter det att jag måste klippa mej lite (vilket jag gjorde själv, men det syns knappt klippte mest luggen) och färga om håret. VIlket jag håller på med nu. Tror det kommer kännas skönt. Det brukar stärka min självkänsla när jag fixar med håret likom. Och jag hoppas verkligen att den konstiga känslan försvinner..

Köpte en påse godis med. Den är nästan slut. (ja ja vet ibland frossar jag bara för att jag får!)
Nu ska jag skölja ur färgen.

Jag är så trött. Det är som en sjukdom som kommit över mej och jag vet inte vart jag ska ta vägen eller vartifrån jag får min energi (eller ja jo det vet jag, vilket är fint att tänka på och det gör att jag orkar en dag på jobbet).
Men hade det varit som det var för nån vecka sen så hade jag nog stannat hemma och sovit. Får ta och sova ikväll, tänka att jag kan köpa lunch imorrn på jobbet och att jag inte behöver laga mat idag. Måste nog inse att jag behöver vila om inte annat. Om ungefär 27 minuter måste jag gå till bussen.

Det blir en kaffeknarkardag.

Underligt, konstigt, bra, fint och underbart.
Vet inte om min helg går att beskriva på nåt annat sätt. Den har vart lång och mysig, fast samtidigt alldeles för kort. Det var jobbigt att gå av tåget i fredags och inte veta någonting alls i princip, det var tungt att kliva på tåget hem från dej.
Det är ensamt att sitta här hemma och tänka på att för några timmar sen var jag inte här och kände mej ensam. Jag längtar tillbaka..

Sova dax, annars orkar jag inte jobba imorrn.

En sån helg. Lång och rolig! Massa saker har hänt, och jag är glad.. Känner mej possitiv och hoppfull igen. Livet tar många vändningar väldigt fort verkar de som. Inte mej emot, verkligen inte mej emot! =)

Fylleresa till Tyskland, nu blir de inte mer fylla för mej på ett tag känner jag. Jag har fått så det räcker och blir över av den varan nu, för några veckor framöver. I need some rest! ^^

Sen är jag galet glad, M på rosa moln. Oh yea, finally =P

Och ja juste ja, Grattis Fredrik! (förlåt för att jag glömde).

Jag skulle egentligen skrivit imorses innan jobbet. Men det blev inte så. Så då får jag skriva nu.

Det känns som att jag på sätt och vis är två helt olika personer i samma kropp. Visst låter det helt knäppt att säga så, men så är det. Jag kan gå omkring och le och skratta med människor och åt roliga saker. Samtidigt som jag känner mej konstigt tom och likgiltig inför allt som händer runt omkring mej liksom, det är som att jag deltar kroppsligen men inte själsligen.
Det har varit såhär i snart två veckor. Det är på sätt och vis värre än att känna sej deprimerad. Tänk att liksom inte kunna ta till sej vad människor talar om för en trotts att man lyssnar och kommer med kommentarer och funderingar (för det är nåt jag alltid har hur jag själv än mår). Det är ju alltid enklare att fundera över andras problem än sina egna. Men jag kan inte förstår vad allt det här kommer ifrån.. Jag hittar ingen start och jag ser inget slut.

Va fan hände, egentligen? Berätta för mej vad som är fel? Varför går jag sönder? Varför?!