Jag skulle egentligen skrivit imorses innan jobbet. Men det blev inte så. Så då får jag skriva nu.

Det känns som att jag på sätt och vis är två helt olika personer i samma kropp. Visst låter det helt knäppt att säga så, men så är det. Jag kan gå omkring och le och skratta med människor och åt roliga saker. Samtidigt som jag känner mej konstigt tom och likgiltig inför allt som händer runt omkring mej liksom, det är som att jag deltar kroppsligen men inte själsligen.
Det har varit såhär i snart två veckor. Det är på sätt och vis värre än att känna sej deprimerad. Tänk att liksom inte kunna ta till sej vad människor talar om för en trotts att man lyssnar och kommer med kommentarer och funderingar (för det är nåt jag alltid har hur jag själv än mår). Det är ju alltid enklare att fundera över andras problem än sina egna. Men jag kan inte förstår vad allt det här kommer ifrån.. Jag hittar ingen start och jag ser inget slut.

Va fan hände, egentligen? Berätta för mej vad som är fel? Varför går jag sönder? Varför?!