Jag känner mej lite fånig och sådär tjejig nu, men jag bara måste köpa det här: 
http://www.lambisoftwords.se/?lang=se&/#/products

Sjukt sött, tycker jag ^^

Testade en ny glass idag med, måste bara säga att den var helt sjukt god! Lätt den godaste glassen efter nya Ben&Jerrys som man kan köpa som pinnglass. (Annars slår ju Ben&Jerrys glass nästan all annan glass jämt.)

Cornetto Pistage!
Jag som gillar pistage tycker ju att glassen är sjukt god, men de som inte gör det tycker förmodligen inte alls om den. Tog en bild på den med =)

Jag har inte uppdaterat på evigheter, känns det som. Finns ifs inte så mycket att säga om saker som händer. Det är helg, än en gång och solen skiner!
Trots att det senaste veckan har varit en hel del blandning av väder, alltifrån solsken till snö och askmoln. Riktigt aprilväder kan man säga. Men det är smällar man får ta ibland, eller hur? =P

Strävar också efter att få någon form av kontinuitet i min träning med, men det går sådär. Ibland funkar det bra, ibland inte. Är lite trött på BP som är samma hela tiden just nu. Kanske ska testa andra dagar med andra instruktörer.

Är på blogghumör idag. Eller, jag bara måste skriva det här i alla fall =P

Håller på att lyssna iegnom de tre böckerna av Stieg Larsson. Det jag hittils har lyssnat är bra, jävligt bra.
Dom är vidriga och hemska och innehåller sjukt mycket sexistisktvåld, långsökta skämt och klockrena situationer. Men oh, så bra. Man bara fastnar för dom, man älskar dom samtidigt som man hatar dom för dom är så hemska, ibland vågar man knappt lyssna. Men ändå tvingar man sej till att göra de, suger åt sej som en svamp. Det var längesen jag sa att jag älskade en bok. Jag älskar dom här tre böckerna =D

Dom har gett mej lusten att läsa tillbaka. Jag är faktiskt på rätt bra humör när jag kan drömma mej bort i bokens värld.

Things changes.
Det vet vi alla. För det mesta till det possitiva. Och det blir man ju glad över. Vissa förändringar måste man dock fixa själv, eller snarare dom flesta förändringar måste man fixa själv åtminstone om det ska bli bra. Men till slut nån gång i slutet av den väg man valt så blir det bra. Det tror jag på. Jag tror också på att det mesta är vad man gör det till.
Tycker man att något är svårt så blir det de. Antingen man vill eller inte.

På samma sätt som jag hatar det tycker jag alltid på sätt och vis att det är skönt att komma till lägenheten. (det känns dock svårt att kalla ett ställe som man inte känner sej hemma på för "hem" så därför får min lägenhet heta just lägenheten.)

och btw, something have changed. And I know what it is. And im not so damn sure about anything anymore.

Now its your turn.

Det var ett tag sen jag skrev nåt. Har inte funnits så mycket att skriva ner. För det är svårt att börja när man inte riktigt vet vart man ska börja liksom. Jag finns här och jag är Emelie, och jag gör mitt bästa. Tycker jag själv i alla fall. Men man vet ju aldrig om det är tillräckligt, förhoppningsvis är det tillräckligt. Förhoppningsvis så kommer det räcka, men som en person sa till mej: "Då får man kämpa som fan (obs, kan ta tre år)."
Kanske är det värt de, kanske inte. Jag tror det kan var de i alla fall.

Nu sitter jag här efter 4 dagars förkyllning och har tvingats inse att ska jag bli frisk så får jag nog ta och hålla mej hemma. Har sovit en hel del oroligt igår natt, så det är nog rätt bra att jag stannar hemma idag. Men jag kommer ju inte direkt kunna sova. Jag har ju helt konstig dygnsrytm. bleh.

Men vad jag ville berätta är att jag igår natt drömde, och det planterade en oros känlsa i magen.
Jag drömde först och främst att min lägenhet brann ner.
Jag frågar mej, av vilken anledningn jag skulle kunna drömma sånt här ens? Jag funderar på om jag är rädd att det ska hända när jag inte är hemma, fast det tror jag inte ens själv på.
Sen drömde jag att det var inbrott hemma hos pappa.
Men det var inte inbrott i huset, utan det var inbrott i uthuset, där pappa förvarar alla saker som inte får plats i huset eller på vinden, och där jag har massa saker, minnen, böcker ja saker som tillhör mej men som inte riktigt frå plats i mitt liv just för tillfället. Hela det huset ahde totaltömts, och när jag drömde så var det verkligen ingen som brydde sej eller som ville lyssna på mej alls.
Sist men absolut inte minnst drömde jag att pappa dog.
Det var nog det värsta. Jag var inte ens hemma, drömde att jag var i Lund. Och att jag blev helt kall inombords, liksom känslolös. Jag är rätt glad att jag inte minns på vilket sätt jag drömde att han dog. Hade nog kännt mej ännu mer konstig då.. =/

Fast du sa ju att drömmar inte slår in, och jag hoppas verkligen att dom inte gör det. Men oron finns där att något hemskt ska hända nu när jag inte är hemma.

Nej, nu ska jag ringa och sjukanmäla mej, fokusera på att packa lite och sen ska jag nog ta en sväng till stan och shoppa på apoteket.
/M

Hmm, hela den här dagen är konstig. Jag åkte hem ifrån Kumla och kände mej oerhört ensam. Jag kom hem till en tom och stökig lägenhet, och kände hopplöshet. Syrran kom förbi och jag kände mej ensam i hennes sällskap. Dvs, jag känner mej väldigt ensam jämt och hela tiden. Det är konstigt, har liksom mått bra och vart mej själv massa den senaste tiden. Inte gjort så väldigt mycket konstiga saker i alla fall. Eller ja, inga saker jag gör är ju konstiga om man ser de från min synvinkel, men andra tycker säkert det.

Nej allt är bara wierd och jag vet inte vad jag ska göra. Kanske är man bara trött efter en helkväll på krogen och så. Kanske är det djupare.
/M