Ah well, where to start?
Att jobba på H&M suger. Fast det vet väl till och med killen som är chef där om att jag tycker. Men ändå går jag dit, för jag vill ha min lön. Och jag har inte så mycket annat till val liksom. Så imorrn får jag bita i det sura äpplet och sega mej till jobbet. Hoppas på att man slipper stå och vika kläder åtta timmar om dagen i alla fall.

Sitter här i mina funderigar, ska jag förklara vilken ångest jag har eller inte. Hur jag inte kan sova på nätterna pågrund av alla tankar fram och tillbaka? Nej altså jag tror inte det är någon idé för att de som vet de vet, och egentligen så vill jag bara komma in på högskolan nu. Jag vill ha och behöver possitiv förändring i mitt liv. Och det kommer jag få snart, tror jag.

Har bestämt att jag inte ska fundera för mycket. Du får ta steget, du får engagera dej. Jag finns här, och du vet hur jag känner. Men behandla mej inte som att du inte skulle veta, eller som att du tror att jag kan leva med vad som helst. Det sa du själv.

Nu ska jag strax kolla på finalen i EM. Hoppas på att Spanien vinner. Håller tummarna för Spanien i alla fall. Vill inte att tysklnad ska vinna, vore lite jobbigt då.

Funderar på att ta en veckas semster. Vem vill åka på restresa med mej?