Idag har jagag varit på föreläsning och workshop om handdockor. Först lyssnade vi lite på handdockans historia, om hur det började i Italien som en propaganda för ett bättre liv, kom in i kyrkans roll men sedan blev förbjuden av staten för det "magiska" med en handdocka var farligt, mycket farligt. 

Handdockan i sig kan vara ett bra redskap att kommunicera med barn som inte pratar så mycket, eller som är blyga. För att barnet då mer än gärna pratar med dockan mycket hellre än den pratar med pedagogen/den vuxne. Så ibland kan man vara smart och använda den i situationer där man vill ha ett ärligt svar, eftersom det alltsom oftast är så att barn svara det dom tror att man vill höra. Medan handdockan då i det här fallet får ett mer ärligt svar, för barnen ser inte den som en vuxen.