Året började ju inte så bra som man kunnat hoppas på.

Pappas älskade hund gick bort. Hon följde efter ett rådjur ner i ån och kom inte upp igen på grund av all is :´(
Det är så sorgligt att jag bara känner mej helt nere nu. Jag bara gråter i mängder när djur går bort sådär helt plötsligt.. Det känns hemskt. Hon var ju ändå bara 2½år lite drygt. Dessutom pappas ögonsten.. Det gör ont i hela mig.

(lite poetiskt och som en klyscha men det måste skrivas ner)

Minnet kommer alltid att finnas där, nästa gång jag åker till Roasjö kommer det vara tomt. R.i.p Ila 2009-01-02