När allt känns som värst, så vet man ändå att nånstans lite längre fram kommer saker och ting bli bättre. Det blir alltid bättre, sen.

Känns tungt att veta att man har sjukt mycket att göra i skolan. Veta att man måste gå dit och göra en massa saker som inte känns helt kul. Jag vet att jag tycker att det är kul när det är klart, men fram tills dess så känns vägen lång. Dessutom är jag inte pigg och absolut inte på mitt bästa humör. Men jag kan ju bara hoppas att det blir bättre sen när man väl kommer iväg till skolan.

Nej, jag borde verkligen lägga på ett kol. Måste gå om en halvtimme :O
/Em