Det är höst. Det känns verkligen i luften. Det blåser, trots att solen skiner så är det kallt. Löven virvlar runt och man känner bara tristessen av vardagen tränger på. Sitter här ihopkrupen i stolen framför datorn med min kaffekopp, och känner att egentligen borde jag kanske gå ut lite, och få lite luft. Men jag orkar inte, skulle hellre gå och lägga mig och sova en stund. Eller bara stänga av omvärlden en liten stund. Hade varit skönt, ett litet mysigt ställe på landet att åka till utan att behöva åka ända upp till pappa. DET hade varit bra.

Tur att man kan gömma tankarna och funderingarna längst bak i huvudet och sätta sig ner och spela nåt. Hittade ett gammalt nostalgispel som jag spelade precis när min lillebror fick den första Ps1 som vi hade hemma. Tarzan.. Så mysigt att kunna sitta och vara lite nostaligisk. Synd bara att just nu så delar jag den upplevelsen bara med mig själv.

Nu ska jag dricka upp mitt kaffe och försöka piggna till.
/Em