Mitt favorit problem har återkommit. "Vad är normalt och hur definierar man de?" Det är alltid lika intressant att fundera på utifrån i vilket sammanhang det dykt upp. Idag dök det upp i samband med att jag skriver på mitt paper i Genusvetenskapen. Hur är man en "normal tjej"? Jag skrattade ganska mycket åt det. Egentligen skulle jag vilja fråga mig; Hur är man en "onormal tjej"? Det finns ju inget som är normalt, men det finns ju något som kallas normalitet i samhället, det som man mäter utifrån.. Men det har vi ju kommit fram till innan att det normala inte går att definiera utan det onormala. För det är det onormala som definierar det normala, eftersom det är efter just det onormala vi sätter normen. Dessutom lever tjejer i grupper speciellt under gymnasietiden. Det är sällan man är helt ensam.. Alla påverkas av varann.

Mitt paper ska handla om boken I en klass för sig - genus klass och sexualitet bland gymnasietjejer skriven av Fanny Ambjörnsson. Det är en doktorsavhandling som är helt galet lättläst. Den är intressant för efter ett tag känner man igen sig själv på vilket sätt man själv var i gymnasiet. Att man dömde tjejer som sminka sig för mycket, att man tyckte folk som hade för "små kläder", för djupa urringningar, för mycket häng och konstiga skor på sig var skumma. Samtidigt som man själv ville vara alternativ och ha en unik stil. Yea right att man lyckades när alla färga håret svart/mörkt och gick i mörka kläder och converse eller vans. Klart man hade en viss typ av stil och varje människa klär sig unikt på ett eller annat sätt, men det tänkte man inte på då. Och det tänker man inte idag på heller när man kollar på bilder ifrån då, om man inte som jag nu då sitter och kollar genom mina fina alldeles för djupanalyserande "genus-glasögon".

Det är intressant, men jag förstår inte hur jag ska få ihop 8 sidor. men det är några veckor kvar till inlämning.. Men i alla fall :/
/Em