Igår, när jag jobbade hände nåt underligt. Dom prata med mej, eller ja det är ju inte ovanligt, men vänligt liksom.. Inte sådär avvaktande som vanligt. Brukar ju bara vara Sigrid som pratar med mej annars (förutom manpower folket då). Hursomhelst, vi prata om relationer i alla fall. Medel åldern på Cellbes bör väl sägas att den är nånstans över 35+ så dom flesta har jar varit gifta och dejtat och sånt flera gånger om. Jag lyssnade iaf på en disskusion som slutade med ungefär att:
"Kom till pappa så tar vi en fika en dag så ska jag lära dej allt om hur killar fungerar" .
Vilket jag tyckte var jätteroligt, för låter ju lite olika i mina öron jämfört med en som är nånstans över 40 :P

Men en sak lärde jag mej som jag ska komma ihåg väldigt länge: Alla människor man träffa dejter, blir kär i kan vara den person som man ska vara med resten av livet, men det kan också bara vara en sidoväg som man måste gå för att komma vidare, men det vet man inte förräsn man växt isär och det är försent, och då får man ta det som det är och tänka att det kommer alltid ALLTID dyka upp en ny person som man kan dela en stund, eller resten av livet med.