Är det för mycket begärt att bli behandlad med lite respekt?! Jag blir så jävla trött på vissa människor ibland.

Pappa skulle hjälpa mej idag, eftersom jag har tappat bort mitt leg, så jag fixade pass och sånt idag. Bestämde med pappa halv fyra utanför polishuset här i Borås. Fem över halv fyra ringer jag pappa, och undrar vad han gör. Eftersom han skulle ta det innan han åkte till servicekontorets förråd, där han parkera bilen. Får svaret:
"-Oj, jag glömde visst bort dig... igen. Förlåt. Vi löser de, är där om tio minuter ungefär."
Ja, vad säger man. Seriöst halvt gråtfärdig för att pappa bara "glömde" än en gång. Gick hem och kände att närsomhelst kunde jag börja gråta, värsta känslosvallvågorna pågår i mej just nu. Suck.

När jag kommer hem upptäcker jag nyplantering i mina blomkrukor utanför. Där gick min gränns, seriöst. Jag bad uttryckligen mormor och morfar att inte komma in och plantera om när jag inte var hemma. Tyckte att dom kunde hälsa på mej lite med liksom. Men nej det går nog fan inte. Bara för attjag tog pappas parti i fredags och sa till morfar att han inte skulle lagt sej i. Så jävla fegt. Väx upp för helvete; ni är ju för fan 70 år gamla.

Och jag känner mej rätt respektlöst behandlad just idag. Helvetes jävla skitdag det här blev.