Alla har vi skal, eller ja snarare en attityd om hur vi vill vara och uppfattas utåt. Jag vill uppfattas som en glad och possitiv person. Hoppas att jag gör de, trotts det så gömmer jag mej varje dag bakom smink. Det är viktigt för mej att kunna ändra mitt utseende efter hur jag känner mej för tillfället. Det är viktigt att jag kan göra vad jag vill när jag vill. Och att ingen och inget lyckas rämna den fasad jag byggt upp. Nån gång ibland händer det att nån gör de, tar ett gigantiskt kliv över den där magiska gränsen och jag låter det hända. Men vadå, man måste ju låta sej vara lite sårbar med annars är man ju hård som en sten och det är ju ingen eller hur? Klart jag kan ha en kall attityd och inte säga ett ord om det som jag inte vill. Men å andra sidan så är det rätt skönt att känna att man kan uppvisa en kall attityd med, det är liksom befriande inte behöva vara känslsoaktig över huvudtaget. Ibland är det skönt att strunta i de man borde göra och släppa hämningarna och utgå ifrån att det blir en bra grej. Jag är inte kall egentligen, jag är kort, koncis och exakt i framställningen om vad jag vill ha. Vad jag behöver just nu. Jag struntar i vad man borde göra eller snarare inte borde göra.

Usch vad svamligt det här blev. Nån kanske fattar oredan iaf.