Alltså, jag förstår mej inte på dej. Du frågar mej om det finns nån chans att det kan bli vi igen? Jag säger till dej att det inte kan bli nåt mer mellan oss, i have moved on med mitt liv. Jag mår bra och är för det mesta glad. Det sa jag till dej i söndags när du var här. Och ÄNDÅ envisas du med att säga "Vill du umgås så kan ja komma förbi efter 00.00, hör av dej om du vill de." Jag ringer upp, frågar hur du tänker. Och varför? Du lägger på i örat på mej. Tror du ens att jag har lust att vara din vän när du inte ens kan stå för att du är kåt på mej, eller för att du vill ha mej inför dina vänner. DET är fjantigt och fånigt, och allmänt mega barnsligt. Jag har ingen lust att ens vara din vän om du ska slänga på luren i örat på mej när jag frågar varför du inte ger upp dejtingtankarna.