Det är höst ute. Eller det håller på att bli, det gör mej ledsen. Det gör mej nere. Nu behöver jag massa possitiv energi och det får jag inte, känns som att det enda jag får ta emot just nu är massa negativt. Jag satt och grät innan, kände mej ensam lost och vilse. Kändes som att jag inte längre hade något mål, kändes som att hela den kommande hösten och vintern skulle bli en gigantisk lång uppförsbacke. Hur ska jag ta mej igenom det här?
Det är kallt och blåsigt ute, bladen blir gula och då gråter jag. Varenda höst.. samma sak. Ensamheten tränger sej på. Känns lite jobbigt att det känns såhär tungt redan innan det blivit september :(

Tänder ett ljus för att hitta lite värme, i hopp om att något bra ska dyka upp. Nångång.
Funderar på om man ska skriva vissa saker eller om det är bättre att vara tyst. Jag tror inte på tystnad.
Jag saknar ditt sällskap, den tysta överenskommelsen om att inte säga för mycket.