Det finns alltid mer än ett sätt att se på saker och ting. Det vet jag, för det är sånt som jag går omkring och funderar på emellanåt. Som, liksom.. Mår man dåligt, så känns det bra att få höra att någon vill ta hand om en, eller i alla fall göra något för en. Det är så jag alltid säger om nån känner sej dålig eller inte på top liksom: "Finns det något som jag kan göra".  Men det är uppenbarligen inte självklart för alla människor. Dessutom så tar ju vissa alltför seriöst på vissa saker jämt. Fatta ett skämt när du ser de, liksom. Alla förslag är inte så seriösa som dom låter.. Eller hur man nu ska uttrycka sej.
Men det ska väl vara så när man kommer från två skillda världar, det är svårt att hitta en gemensam jargong liksom. Svårt att kommunicera kanske. Eller ja vet inte. Kanske har jag fel, kanske har jag rätt, will i ever know?

Nu sitter jag hemma och känner mej rätt meningslös. Bihåleinflammation hur stora är oddsen att lilla jag ska åka på de? Jag som knappt ens varit förkylld. Jag har varit jättefrisk så himla länge åså, kommer världens bakslag liksom. What the hell? Livet är orättvisst, jag som skulle åka till Kumla i helgen. Jag som skulle ha kul och träffa alla däruppe, som jag saknar. Nu kan jag inte åka dit förräns i mitten av september, och det är jättelångt. Det känns rätt fånigt att skriva det här, men jag är ledsen för att jag inte kan komma och det känns som att jag får skylla mej själv, trotts att jag inte kan hjälpa så mycket att jag blivit sjuk.

Nej, två alvedon och en gigantisk kopp med kaffe till, så kanske huvudvärken släpper.