Händelser leder till tankar, som leder till känslor, som leder till ord, som leder till verklighet.

Ibland händer det mycket på kort tid.
Jag vet knappt ut eller in, eller upp och ner.
Jag vet inte hur jag ska göra eller reagera, på sätt och vis gömmer jag det mesta i mej själv. Precis som jag inte borde göra. Precis som jag gjorde med mamma.

Be strong sa nån till mej. Och det ska jag verkligen försöka vara. Jag ska vara det för allas skull, mest min egen. Jag ska kämpa på och jag ger inte upp lätt, och det kommer jag inte göra heller. En gång kommer det bli bra, det finns ett slut på det hela. Det finns något i slutet av en enda lång ond väg av livet. Och jag vet att vad som än händer, så kommer det bli bra, även om det kanske tar tid. Även om det kanske inte blir som jag skulle vilja så blir det bra. Jag har ju hittat vänner i alla fall.

Men men, nu är jag i Kumla för ett tag. Kommer hem när jag är frisk.